Påståenden om framtiden

Essä om samhällsplanering, arkitektur och ekonomi

Texten i den utgåva som följer
här lades fram som examensarbete
vid KTH Arkitektur i februari 2007.
Examinator: Gunilla Bandolin / Leif Brodersen
Examinand: Jesper Meijling
Projektets namn: Påståenden om framtiden

Arbetet presenterades i en ringbunden, snabbtryckt skrift av format A5,
formgiven av Jakob Meijling.
Presentationen på denna website
är utförd av Sven Eighteen
i nära efterföljd till pappersförlagan.

Vad bygger planer för samhällets framtid på?
Både arkitekter och ekonomer gör det – kommer med påståenden om framtiden. Påståenden som ofta tas på stort allvar: vissa förutsägelser har på senare år satt stora spår i det allmänna medvetandet och tjänat som beslutsunderlag för offentliga investeringar av enorma mått. Men hur har underlaget för dessa spådomar egentligen sett ut?
Jesper Meijling försöker hitta de glömda utgångspunkterna för alla de regionalekonomiska förhoppningar som knutits och fortsätter att knytas till högskolor och forskning. En kritik tar form, och en fråga reser sig: Om den förhärskande planen är ohållbar – vad skall man ersätta den med?
’Påståenden om framtiden’ är en debattbok och verklighetsundersökning som prövar nya samband mellan ekonomi och fysisk planering. Här föreslås ett tätare samband mellan rumslig analys, kunskapsreproduktion och tillväxt som utmanar gamla avgränsningar och uppfattningar. Och som anger en ny tankeriktning för vår ekonomiska framtid.
Längs vägen hinner Meijling bland annat med en demontering av det nya politiska begreppet ’utanförskap’, en ny syn på miljonprogramsområden, en analys av Silvio Berlusconis aktiviteter som bostadsbyggare och en förändrad läsning av Jane Jacobs.

Läsanvisning

Vad bygger planer för samhällets framtid på? Finns det ”onda” fysiska strukturer som hindrar människornas färd mot framtiden? Finns ouppmärksammade samband mellan stadsplanering och ekonomi? Det här arbetet är ett försök att undersöka sådana frågor. Min avsikt är att bidra till debatt om grunderna för det vi gör och beslutar. Min avgränsning lägger sig därför utanför det som är brukligt i detta sammanhang, eftersom vi inte kan se eventuella problem om vi står kvar mitt i dem. Min förhoppning är att åtminstone ha börjat ett arbete med att utforska fler förbindelser mellan samhällsplanering och samhällsekonomi. Kapitel 5 har i nuvarande skick en lägre genomarbetningsgrad än kapitlen 1–4. Jag hoppas för egen del att kunna återvända till de tankar och den litteratur jag ägnar mig åt där.