Globaliseringen fortsätter, och ofta sägs följden vara snabb förändring och krav på flexibilitet i ekonomin. Men fler frågor kan ställas än ekonomiska: hur påverkas vårt arbets- och samhällsliv?

”Flexibilitet”, ”förändringskrav”, ”effekter av globaliseringen”, ”en ny ekonomi” – inga ovanliga ord och ämnesrubriker i det dagliga nyhets-, kommentar- och debattflödet. Därmed har jag antytt ämnet för denna introduktion – och ändå inte. Frågorna som ställs om det produktiva livets förändringar handlar för det mesta om ekonomin. Om arbetsmarknaden, antal arbetstillfällen, om företag och branschutsikter. Svaren kan handla om sådant som ”koncentration på kärnverksamhet”, ”omstruktureringar” eller ”fler i arbete”. Men har vi frågat oss hur det påverkar själva arbetslivet?

Det sägs ofta att det nya ekonomiska livet har ökat sina möjligheter tack vare en stark utveckling av alla sorters kommunikationer. Internet har öppnat nya vägar för tjänster och snabba informationer och för att jobba på ett mer flyttbart sätt. Kommunikationerna ökar då i verkliga livet, med flyg, med containrar som skickas hit och dit, och vi kan se det i växande arbetsmarknadsregioner med snabbare och fler pendlingsmöjligheter. Saker som gärna låter sig beskrivas som ekonomisk teori och allmänna tendenser. Men om vi håller kvar vid just de här exemplen, och för ett ögonblick ser det som mänskligt liv – arbetsliv?

Många av oss passerar dagligen som pendlare några av de större järnvägsstationerna i landet. Nästan lika brokiga som passagerarströmmarna är de som arbetar med denna trafikapparat, som vuxit väldigt. Lokföraren kommer från ett företag, pratar med tågvärdarna som jobbar i en annan verksamhet, tågvagnsstädarna skyndar förbi åt sitt håll, anställda eller kanske inhyrda i åter ett annat företag, folk från tågunderhållssidan kanske de inte ser till alls, det är ett bolag för sig, liksom växlare, och godshantering, som blivit en helt annan femma. Den här typen av ny verklighet är ett etablerat faktum – men vad betyder den? Det är fortfarande samma arbetsuppgifter – men den tidigare organisationen har försvunnit när den liksom skivats upp.

Också tiden har delats i mindre bitar: de anställda kan se fram emot återkommande arbetsgivarbyten, som de inte själva är orsak till, de jobbar vidare med precis samma sak.
Är det kanske en ny sorts chans att förhandla till sig bättre löner? Å andra sidan, vad händer med människors långsiktiga motivation, hur ser karriärmöjligheter ut om man inte längre kan jobba sig vidare, från banarbetare till högsta chef – om sådana organisationer har upphört? Och bortom den enskilda personen: vad händer med relationer på arbetsplatsen? Hur påverkar det organisationsliv? Vad betyder det för förmågan att engagera sig i samhällslivet i övrigt? Blir också samhället skivat? Öppnar sig andra möjligheter?

Om vi hämtar mer uppslag från konkreta exempel: ett kommunikations- och medieföretag som Sveriges Radio utvecklar nya tjänster och är en del av utvecklingen i högsta grad. Också i arbetslivet: med nya arbetsformer, och med mängder av korttidsengagerade medarbetare som åker in och ut, med alla sorters arbetsvillkor och oklar och skiftande grad av tillhörighet. Hur påverkar en sån situation synen på var man befinner sig och vem man är? Om det då är svårt att överblicka hur man kan arbeta långsiktigt – vilka konsekvenser har det för meritering, och den sociala mobiliteten i samhället i stort?

Kanske arbetar redan de allra flesta i olika typer av projekt och beställarsystem med begränsad horisont, oavsett om vi är inom sjukvården, på ett tillverkningsföretag, i skogen, i media eller nån helt annan bransch. Med anställning av en eller annan form, eller f-skattsedel eller som bolag. Entreprenörskapet utvecklas, sägs det. Men vad betyder det? I vilken mån handlar det om att lämpa över försäkringsansvar på individen, och i vilken mån handlar det om andra saker, som att kunna bygga livskraftiga verksamheter? Hur ser entreprenörens arbetsliv ut i ett samhälle som byggts för anställda?

Samtidigt som vi kämpar på i våra hektiska och uppslukande arbetsliv verkar vi vara omgivna av stora frågetecken och osäkerhet. Ändå betonas betydelsen av arbetet mer än någonsin. Det tycks definiera vår delaktighet och vårt människovärde – om vi inte har lönearbete är vi utanför, i ”utanförskap”. Hur påverkar det vår syn på dem som inte bidrar till produktionen? Och är vi själva verkligen innanför, bara för att vi har nåt jobb eller två?

Ja, det finns många frågor att ställa – men det kanske kan ändå sammanfattas i: Hur påverkar en förändrad ekonomi själva arbetslivet, på djupet, och på längre sikt? Påverkar det relationerna i samhället? Vad händer med ett samhällsbygge som vilat på hur arbetslivet har organiserats? Har det effekter som vi inte ens tänkt på?

Vi ska försöka samla många synpunkter i den här serien. Idag börjar vi med att se det med ögon från en miljö som lever under ständigt växande tidspress, och som prövar ständigt nya former för att organsiera arbetet.

JESPER MEIJLING