Vi har ju en väldigt hög sysselsättningstillväxt nu, med enligt vår prognos 175 000 nya jobb…
[Bo Bylund till SR Ekots reporter]

Det kommer rekordmånga nya jobb, säger Bo Bylund på AMS. Men bristen på kvalificerad arbetskraft kommer att öka, varnar han, om inte AMS får alla de pengar de bett om av den nya regeringen till sina arbetsmarknadsutbildningar. ”Vårt matchningsuppdrag blir svårare att klara av”. ”Vi behöver i det här efterfrågeläget kunna utbilda fler till de jobb som finns”, säger Bylund till Ekot.

I ett annat radioprogram hör jag en företagare i Arboga kommentera att, ”jo, men när de då sätter igång och utbildar, kommer ju alltid resultatet flera år försent”. Han hittar inte den personal han behöver. Ungdomar fastnar någonstans på vägen, som ”obalans”, ett Bylund-begrepp som betyder – arbetslösa och åtgärdsplacerade...! Eller som kasserade exemplar i förtidspensioneringens restlager, som en färsk rapport från Försäkringskassan visar. Fel i arbetskraftsleveransen.

Ja, lyssnar man på AMS och Bo Bylund framstår ”arbetskraft” som en beställningsprodukt, som det ibland är tillfällig brist på, i likhet med virke eller nån annan råvara. Och Bylund, han som sitter där på kontoret och får in uppgifter om obalanserna, och sätter igång tillverkningen av denna ”arbetskraft”, han säger ju förstås ”vårt matchningsuppdrag”, ”vi behöver kunna utbilda”, som om han verkligen trodde att det är från hans kontor som man styr över nåt som heter ”arbetskraften”.

Det är klart att leveransen av ”arbetskraften” inte fungerar, att den kommer flera år försent, att det kommer fel saker. Att få fram tvättpulver och kött till rätt plats i rätt tid fungerade inte i de gamla öststatsekonomierna – men då rörde det sig i alla fall om en typ av objekt som då och då faktiskt fanns i sinnevärlden. Hur ska det då vara möjligt att få fram något som inte ens finns?

För det finns inget sådant som ”arbetskraften”. Eller? Har någon sett den, ”arbetskraften”? Kom den åkandes på en lastbilstransport? Från något av AMS distributionslager? Jag har sett gatuarbetare, truckförare, kustbevakare, konditoripersonal och en till synes sysslolös senast idag, men ”arbetskraften” har jag aldrig sett i aktion.

Begrepp som ”arbetskraften” kan eventuellt duga till att räkna nånting på, i en matematisk rymd, göra en studie. Men ska du göra nånting i den verklighet det faktiskt handlar om, hitta vägar för konkreta människor, hitta förbindelser till rätt människor för arbetsgivare, då är du inte till mycket hjälp om du kommer dragandes med något som inte finns i verkligheten. Då är oidentifierbara flytande objekt som ”arbetskraften” helt... kraftlösa. Folk som leker med såna här konstruerade, syntetiska så kallade makrobegrepp och samtidigt tror att det är verkligheten de sysslar med, de borde hållas instängda i mycket små rum.

Tyvärr tänker ju också arbetsmarknadsminister Littorin på ganska likartat sätt. Gasa, bromsa, med a-kassenivåer, arbetsgivaravgiftsprocent och andra decimaler som får det att liksom rassla till på ett spännande sätt i kolumnerna.

Danmark har nämnts ett par gånger under den här veckans diskussioner. Men vad är det de gör där egentligen? En alldeles ny rapport från Øresundsinstituttet visar vad konkretion kan innebära när det gäller arbetsmarknadspolitik. Jämfört med Sverige har Danmark inga problem med att matcha, med att få in ungdomar på arbetsmarknaden, med att hitta rätt person till rätt plats, om man ska tro den här rapporten.

Skillnaden sitter i beröringen med verkligheten. Det man har i Danmark är en lång tradition för yrkesutbildningar som kombinerar praktik i riktig verksamhet och skolbänken, ungefär 1/3 av tiden i skola och 2/3 i yrkesmiljön. Arbetsgivarna tar på sig det fulla ansvaret för eleven, som blir anställd efter gällande avtal för yrkeselever. Det är ingen tynande randföreteelse, ungefär hälften av en dansk ungdomsårgång skaffar sig mer eller mindre yrkespraktisk utbildning. Senast nu i höst har systemet byggts ut.

Det helt normala i Danmark är att arbetsgivare och elev själva etablerar kontakt, utan hjälp av myndigheter. Men det finns också en officiell webplats, ”praktikplatsen.dk”, med listor, rakt av, på riktiga lärlingsplatser: teknisk isolatör, handelsassistent, svetsare, revisor, skeppsbyggare, film- och teveassistent, med mera... med länkar direkt till de riktiga företag som söker eleverna: Nytech Isolering, Hornbæk Materialhandel, SR Revision, Dansk Sintermetal, Molotov Filmproduktion, med flera... det är bara att höra av sig.

Inga mystifierande omskrivningar, inga eteriska makrobegrepp. Början på erfarenhet och kunskap som kommer att växa in i människor, av allt att döma början på tillit och fungerande rekryteringar. Sverige har gått motsatt väg i flera decennier, Sverige är inriktat på att i det längsta undvika att ungdomar kommer i beröring med arbetslivet, och på att hindra företag från att bli lärande organisationer. Men Bo Bylund, han har mycket att göra.

Jesper Meijling