Några amerikanska forskare hade nyligen kommentarer till den svenska arbetsmarknaden. Richard Topel, professor i nationalekonomi vid University of Chicago sade i Dagens Eko att om man accepterade större löneskillnader så skulle vi få fler jobb och en mer effektiv ekonomi.

If you widen the income distribution a little bit – would it have a big impact on egality in outcomes? No. Might it have a serious impact on efficiency, that is, a positive impact on efficiency? Likely yes!
[Richard Topel uttalar sig till SR Ekots reporter]

Den här synpunkten kommer fram med jämna mellanrum – att lite mer ojämlikhet behövs för dynamiken i en ekonomi. Folk behöver något att sträva efter, det är viktigt inte minst för dem som har det svårt, för att känna motivation. Jämlikheten är inte det viktiga – om några kan tjäna ordentligt mer pengar bidrar ju det till det totala välståndet, och ingen behöver ändå svälta. Innehav av teve och tvättmaskin och liknande skiljer faktiskt inte särskilt dramatiskt mellan olika samhällsklasser längre.

Men hur är det med olika mätbara effekter av en sån här ökad dynamik? Ja, en annan forskare som håller på med det är engelsmannen Richard G Wilkinson, professor i socialepidemiologi i Nottingham. Hans senaste bok heter The Impact of Inequality, ”Ojämlikhetens effekter”, och i den har han sammanställt en mängd forskningsresultat från hela världen. Resultaten pekar i en och samma riktning.

Storbritannien är ett land som i högre grad testat möjligheterna med inkomstskillnader. Från 70-talet till 90-talet fick man som medlem av den lägsta socialgruppen ett kortare liv i förhållande till andra grupper. Gapet ökade från fem till nästan tio år kortare liv än den översta socialgruppen. I USA, som är ett återkommande exempel på ekonomisk dynamik, kan man få ut ett 20 till 25 % kortare liv om man hör till dem som har det mest strävsamt. Man har i genomsnitt i USA en förväntad livslängd på nivå med t ex Costa Rica – ett land som bara har en fjärdedel av USA:s BNP. Det här mer än antyder att ett lands totala välstånd inte kan vara den enda måttstocken – ett högt totalt välstånd, där några tjänar rejält mycket, gör inte att folk i allmänhet har det bättre. Ett klart samband mellan ett lands inkomster och människors hälsa finns däremot inom befolkningarna i varje land, nämligen i varje lands grad av jämlikhet, visar flera undersökningar i Wilkinsons bok. Det är hur jag har det bland dem jag lever med som påverkar mina livsutsikter. ”Fattigdom” är alltså något mycket relativt, inte någon internationellt antagen linje som man är över eller under. Blir några rikare, blir några också relativt sett fattigare.

När vi talar om ”kortare liv” ska vi inte se människor framför oss som faller döda ner. Undersökningar som Wilkinson citerar visar att till exempel våld och knark generellt är en mindre del av överdödligheten hos dem som har det sämst, det mesta hänför sig till hjärt- och kärlsjukdomar. Men flera studier pekar på ett och samma underliggande samband mellan alla dödsorsakerna: långvariga och oupphörliga stresstillstånd.

Vi blir påverkade av stigande chefslöner när våra egna står stilla eller till och med sjunker. När vi nu inte längre behöver ägna oss åt daglig kamp för ren överlevnad är det just vår plats i förhållande till andra som träder i förgrunden i stället, påpekar Wilkinson. Hur vi ser på andra, och hur vi upplever att andra ser på oss. Om de ekonomiska avstånden ökar i samhället, försämras mätbart det allmänna förtroendet mellan människor. Vi slutar lita på varandra. Vi reagerar som de djur vi är om vi känner oss i konstant underläge: vi blir vaksamma och stressade, får närmre till våld. Vi får lägre nivå av det viktiga hormonet serotonin, vilket gör oss deprimerade, och av den konstanta anspänningen blir vi mer mottagliga för sjukdomar. Naturligtvis får vi då också svårare att göra kloka och genomtänkta val för våra liv.

De eventuella vinsterna med den eftersökta dynamiken i ekonomin får alltså ställas mot samhällets kostnader för försämrade relationer, våld och sjukdom. Kanske borde vi skärskåda föreställningen om dynamik. Dynamik betyder inte ”styrka”, dynamik betyder tillfällig kraftutveckling, när någonting rör sig. Som att springa. Att försöka kuta utan uppehåll ger ingen styrka, bara stress och utmattning.

Jesper Meijling